Baby blues, postpartumångest och efterförlossningsdepression - skillnader, symtom och när du ska söka hjälp
Du har just fått barn, hela ditt liv är omkullkastat och alla runt dig upprepar att det här ska vara den lyckligaste tiden i ditt liv.
Samtidigt kanske du står och gråter i duschen, fräser åt din partner eller ligger vaken klockan tre på natten, trots att bebisen äntligen sover, och tänker: ”Vad är det för fel på mig?”.
Känner du igen dig? Då är du varken trasig, en dålig mamma eller ensam.
Den här texten går igenom skillnaden mellan baby blues och postpartumdepression (efterförlossningsdepression), hur postpartumångest kan visa sig och hur du kan förstå när det handlar om en normal hormonkrasch och när det är dags att söka mer hjälp. Om bara en enda mening känns igen - läs vidare. För vissa kvinnor är den här informationen faktiskt livsavgörande.
Baby blues: vad är ”normalt” känslokaos efter förlossningen?
De flesta barnmorskor i Sverige brukar säga något om baby blues innan du åker hem. Sedan kommer du hem med bebisen och plötsligt förstår du exakt vad de menade.
Hur vanligt är baby blues?
Baby blues drabbar upp till 80 procent av alla nyblivna mammor. Alltså ungefär 8 av 10 kvinnor i någon grad.
Det hänger framför allt ihop med:
- Ett kraftigt hormonfall efter graviditeten (östrogen och progesteron)
- Sömnbrist
- Kroppens återhämtning efter förlossning eller kejsarsnitt
- Chocken i att plötsligt vara ansvarig för en liten människa dygnet runt
Det här är inte ett tecken på svaghet. Det är din kropp och hjärna som reagerar på enorma förändringar på väldigt kort tid.
När börjar baby blues och hur länge håller det i sig?
De flesta märker humörsvängningar ganska tidigt efter förlossningen.
-
När börjar baby blues?
Ofta dag 2–3 efter förlossningen
(när du kommit hem från BB eller när adrenalinet lagt sig). -
När är det som värst?
Ofta runt dag 5. Många beskriver dag 5 som en ren ”kollapsdag”. -
Hur länge varar baby blues?
Brukar lugna sig inom 2 veckor efter förlossningen.
Du kan fortfarande vara trött och lättgråten, men de intensiva, oförutsägbara svängningarna brukar minska.
Om dina besvär fortfarande är starka efter 2 veckor är det en viktig signal att prata med din barnmorska på efterkontrollen, BVC-sjuksköterska eller vårdcentral om efterförlossningsdepression (postpartumdepression).
Vanliga baby blues symtom
Symtomen vid baby blues kan kännas väldigt röriga. Ena stunden skrattar du åt din bebis minspel, nästa sitter du och fulgråter för att brödet brändes i brödrosten.
Vanliga baby blues symtom:
-
Plötsliga humörsvängningar
Du är okej ena stunden, i tårar eller irriterad nästa. -
Gråtighet
Du gråter ”utan anledning”. Ofta på kvällen eller när besökare gått hem. -
Irritation
Du snäser åt partner eller familj, blir lätt störd av småsaker. -
Oro
Du grubblar mer än vanligt, särskilt över amning/matning, sömn eller om du gör saker ”rätt”. -
Svårt att sova trots att bebisen sover
Du är helt slut men hjärnan kan inte varva ner. -
Känsla av att allt blir för mycket
Dagens enklaste saker (mata, byta blöja, duscha) känns som ett bestigningsprojekt.
Vid baby blues gäller ofta att:
- Du ändå har några stunder av glädje eller känsla av kontakt med bebisen.
- Du ändå kan fungera någorlunda i vardagen, även om det är kämpigt.
- Känslorna lättar gradvis och är betydligt bättre efter ungefär 2 veckor.
Om det här stämmer ganska väl in på dig ligger du troligen i baby-blues-området. Stöd, vila och bekräftelse brukar göra stor skillnad.
Vad är postpartumdepression / efterförlossningsdepression?
Postpartumdepression, eller efterförlossningsdepression, är inte bara baby blues som dragit ut lite på tiden. Det är ett sjukdomstillstånd som förtjänar riktig behandling, på samma sätt som en fysisk sjukdom.
I svenska studier uppskattar man att 10–15 procent av alla nyblivna mammor får någon form av efterförlossningsdepression under det första året efter förlossningen. Minst 1 av 10, troligen fler, eftersom många aldrig berättar hur dåligt de mår.
När kan postpartumdepression börja?
Här blir det ofta förvirrat.
Postpartumdepression kan:
- Börja under de första veckorna efter förlossningen, ibland likna baby blues i början, men sedan inte gå över.
- Starta när som helst under det första året efter förlossningen, även flera månader senare, till exempel vid extra stress eller förändringar i amning.
Så om din bebis är 4 eller 9 månader och du tänker: ”Det kan väl inte vara efterförlossningsdepression nu?”
Jo, det kan det. Postpartumperioden räknas under hela det första året.
Vanliga symtom på postpartumdepression
Hur postpartumdepression känns varierar, men det finns typiska tecken på efterförlossningsdepression.
Om du känner igen flera av dessa nästan varje dag under mer än 2 veckor, är det läge att söka hjälp:
-
Ihållande nedstämdhet eller tomhetskänsla
Du känner dig låg, avtrubbad eller hopplös större delen av dagen, nästan varje dag. -
Minskat intresse eller glädje
Saker du tidigare tyckte om (serier, böcker, träning, pyssel, till och med att mysa med bebisen) känns meningslösa eller platta. -
Minskat intresse för bebisen
Du sköter bebisens behov men känner dig likgiltig, arg eller distanserad. -
Kraftig oro eller panikattacker
Intensiv rädsla, hjärtklappning, darrighet, känslan av att tappa kontrollen eller svimma. -
Svårt att knyta an till bebisen
Du känner inte den där ”kärleksrushen” som alla pratar om. Kanske känner du ingenting alls, eller irritation. -
Svårt att fungera i vardagen
Vanliga saker som att duscha, svara på sms eller klä på dig känns orimligt ansträngande. -
Drar dig undan andra
Du låtsas att allt är bra, avbokar besök, svarar inte i telefon, vill bara vara ifred eller känner att ingen förstår. -
Förändrad sömn
Antingen sömnlöshet (tankarna snurrar, du kan inte sova trots att bebisen sover) eller att du sover väldigt mycket. -
Förändrad aptit
Du äter nästan ingenting eller tröstäter mycket. -
Känslor av skuld, värdelöshet eller att vara en ”dålig mamma”
Mycket hård självkritik som inte alls stämmer med hur du faktiskt är. -
Tankar på att skada dig själv eller din bebis
Det kan vara påträngande bilder, skrämmande impulser eller konkreta planer.
Här är det viktigt att säga:
Att ha tankar på att skada dig själv eller din bebis gör dig inte till ett monster. Det är ett tecken på hur dåligt du mår. Du behöver snabb hjälp, inte skam.
Hur är det med postpartumångest?
En del nyblivna mammor är inte främst ledsna. De är livrädda.
Du kanske är konstant på helspänn, med hjärtat i halsgropen, kontrollerar om bebisen andas varannan minut eller googlar varje liten prick på huden klockan två på natten.
Det här kan vara postpartumångest, som kan komma ensam eller tillsammans med postpartumdepression.
Tecken på postpartumångest
Lite oro är helt normalt. Postpartumångest brukar se ut så här:
-
Överdriven oro som inte släpper
Tankarna snurrar runt, runt. Du kan inte lugna dig själv, hur mycket du än försöker vara ”logisk”. -
Snabba, rusande tankar
Hjärnan hoppar mellan olika katastrofscenarier och ”tänk om”, tills du blir helt slut. -
Ständiga kontroller eller behov av bekräftelse
Du kontrollerar andningen hela tiden, vill att andra ska säga om och om igen att allt är okej. -
Fysiska symtom
Tryck över bröstet, hjärtklappning, yrsel, skakningar, svettningar, känslan av att något hemskt ska hända. -
Kan inte koppla av
Även när bebisen sover tryggt kan kroppen inte varva ner, som om du ständigt är i beredskapsläge. -
Undvikande
Du undviker att sova, gå ut, åka bil, träffa andra eller låta någon annan hålla bebisen för att det känns för riskfyllt.
En del med postpartumångest känner sig inte särskilt nedstämda, och tänker därför att det inte kan vara depression efter förlossning. I verkligheten går psykisk ohälsa efter förlossning ofta i varandra: depression, ångest eller en blandning.
Baby blues vs postpartumdepression: de viktigaste skillnaderna
Det kan hjälpa att jämföra direkt. Försök läsa med en snäll blick mot dig själv och fundera på vad som stämmer bäst.
1. Tidpunkt
-
Baby blues
- Startar: oftast dag 2–3 efter förlossningen
- Topp: runt dag 5
- Förbättras: märkbart inom 2 veckor
-
Postpartumdepression / efterförlossningsdepression
- Kan starta: när som helst under första året
- Kan komma efter baby blues som inte går över
- Kan dyka upp senare, när du trodde att du ”klarat dig”
Om starka symtom kommer eller fortsätter efter tvåveckorsstrecket är det mer talande för postpartumdepression än för baby blues.
2. Allvarlighetsgrad
-
Baby blues
- Du kan gråta mycket och känna dig kraftigt känslig och överväldigad.
- Men du har ändå stunder av lugn eller glädje.
- Med stöd runt dig lyckas du oftast hantera det mest nödvändiga.
-
Postpartumdepression
- Känslorna är tyngre, mer konstanta, ofta beskrivna som en ”mörk dimma” eller ”att gå under vattenytan”.
- Glädje är sällsynt eller obefintlig.
- Att ta sig igenom en vanlig dag kan kännas nästan omöjligt.
- Tankarna kan bli mycket mörka, till exempel att du inte vill finnas eller ångrar att du fick barn.
3. Längd
-
Baby blues
- Kortvarigt, ofta mindre än 2 veckor.
- Känslorna lättar gradvis, förvärras inte.
-
Postpartumdepression
- Varar längre än 2 veckor och kan fortsätta i månader utan behandling.
- Kan bli värre med tiden, inte bättre.
Om du tänker ”Hur länge varar baby blues egentligen, jag är inne på vecka 4 och mår fortfarande uruselt?”
Då är det ett tydligt tecken på att du bör prata med vården om symtom på postpartumdepression.
”Är jag bara trött, eller är det något mer?”
Sömnbrist förstärker allt. Några frågor kan hjälpa dig att känna efter:
-
Om du på något magiskt sätt fick sova gott i en hel vecka,
tror du då att du skulle känna dig ganska mycket som dig själv igen?
Eller känns det så tungt eller ångestfyllt att du inte tror att sömn skulle räcka? -
Har du fortfarande vissa stunder på dagen där du mår hyfsat?
Eller är det tungt och mörkt från morgon till kväll? -
Har någon nära sagt att du ”inte verkar som dig själv” eller att du ser ”väldigt nere” ut?
Din egen magkänsla spelar också roll. Om en liten röst inom dig säger: ”Jag tror att jag behöver hjälp”, lyssna på den. Den har rätt.
När ska man söka hjälp: det här är inte svaghet
Många väntar med att söka hjälp för postpartumdepression för att de skäms. Eller tänker: ”Andra har det värre, jag borde klara mig”.
Du behöver inte vara helt nere på botten för att ”förtjäna” stöd.
Du bör prata med någon om:
- Din nedstämdhet eller ångest pågår mer än 2 veckor efter förlossningen.
- Du inte kan sova när bebisen sover för att tankarna aldrig slutar snurra.
- Du känner dig avstängd från bebisen eller känner nästan ingenting för den.
- Du har svårt att klara vardagen.
- Du undviker andra eller ljuger om hur du mår.
- Du har skrämmande tankar som du inte vågar berätta om.
Du måste söka akut hjälp om:
- Du har tankar på att skada dig själv eller ta ditt liv.
- Du har tankar på att skada din bebis, särskilt om du är rädd att du skulle kunna agera på dem.
- Du känner dig verklighetsfrånvänd, hör röster, ser saker som inte finns eller är extremt uppvarvad och ”utanför dig själv”.
I Sverige:
- Vid omedelbar fara för dig själv eller ditt barn, ring 112 eller åk direkt till en akutmottagning/psykiatrisk akutmottagning.
- Vid brådskande men inte akut behov, ring 1177 Vårdguiden för råd om vart du ska vända dig.
- Om du behöver prata med någon direkt kan du kontakta exempelvis Mind Självmordslinjen på telefon 90101, chatt eller mejl via deras webbplats.
Att be om hjälp innebär inte automatiskt att ditt barn tas ifrån dig. Vårdens mål är att du och barnet ska må bra, tillsammans. Behandling handlar om att stärka dig, inte straffa dig.
Vem kan du prata med och hur säger man?
Du behöver inte gå in på vårdcentralen med en perfekt formulerad berättelse. Det viktigaste är att du börjar prata.
Börja gärna med någon nära
Om du orkar, berätta för åtminstone en person du litar på:
- Din partner
- En nära vän
- Din mamma, syster eller annan närstående
Du kan till exempel säga:
- ”Jag mår inte alls så bra som jag trodde att jag skulle göra.”
- ”Jag är nedstämd och orolig nästan hela tiden, det känns inte som bara trötthet.”
- ”Jag blir rädd av vissa tankar jag har.”
Ibland kan det hjälpa att spara en text som denna i mobilen och visa upp den: ”Det här stämmer på mig”.
Prata med vårdpersonal
I Sverige kan du vända dig till:
- Din BVC-sjuksköterska
- Din barnmorska (om du fortfarande går på besök där eller vid efterkontroll)
- Läkare på vårdcentral
- En mödra- eller barnhälsovårdspsykolog om det finns på din mottagning
- Psykiatrin, till exempel specialistmottagning för perinatal psykisk hälsa, via remiss
Du kan till exempel säga:
”Jag har känt mig väldigt nedstämd och orolig sedan förlossningen. Det har hållit i sig mer än två veckor och jag är orolig att det kan vara efterförlossningsdepression.”
Berätta gärna om specifika symtom efter förlossning som du har märkt: att du inte känner någon glädje, stark oro, panikattacker, skuldkänslor eller påträngande tankar.
Du har rätt att tas på allvar. Om du känner dig avfärdad får du gärna stå på dig eller boka en ny tid hos någon annan.
Hur vården bedömer postpartumdepression: Edinburghskalan
Många BVC-sjuksköterskor, barnmorskor och läkare använder ett kort formulär som heter Edinburgh Postnatal Depression Scale (EPDS), ofta kallad Edinburghskalan.
Det är 10 frågor om hur du har mått den senaste veckan, till exempel:
- Hur ofta du känt dig ledsen eller orolig
- Om du kan skratta eller se fram emot saker
- Hur du sover
- Om du haft tankar på att skada dig själv
Du svarar genom att kryssa i alternativ som ”Ja, för det mesta” eller ”Nej, inte alls”.
Dina svar ger en poängsumma som hjälper personalen att bedöma om du kan ha postpartumdepression och behöver mer stöd.
EPDS är inte en ensam diagnos, men ett viktigt underlag för nästa steg.
Är du orolig kan du också söka upp Edinburgh Postnatal Depression Scale på nätet, fylla i den själv och ta med resultatet till din BVC-kontakt eller vårdcentral.
Behandling: du förtjänar att må bättre
Postpartumdepression och postpartumångest går att behandla. Många blir helt återställda med rätt stöd. Du behöver inte ”bita ihop” i ett helt år och lida i tysthet.
1. Samtal och psykologisk behandling
Vanliga former är:
-
Kognitiv beteendeterapi (KBT)
Hjälper dig att upptäcka mönster i tankar och beteenden som drar ner dig, och ersätta dem med mer hjälpsamma sätt att tänka och agera. -
Samtalsterapi/psykoterapi
Ger utrymme att gå igenom förlossningsupplevelsen, identitetsförändringen, relationen till partnern och starka känslor i en trygg miljö.
I många regioner kan du via vårdcentralen få kontakt med kurator, psykolog eller psykiatri. En del mottagningar inom mödravård och BVC har egna psykologer inriktade på graviditet och postpartum.
Det finns också organisationer, patientföreningar och kommunala verksamheter som erbjuder stödgrupper och individuellt stöd till nyblivna föräldrar.
2. Läkemedel
Ibland räcker inte samtal, särskilt om symtomen är svåra eller väldigt långvariga.
Då kan läkare föreslå antidepressiv behandling. Många nyblivna mammor oroar sig för hur det påverkar amning. Här är det viktigt med saklig information.
Viktiga punkter:
- Flera antidepressiva är väl studerade vid amning.
- I Sverige används ofta preparat som till exempel sertralin, som anses vara ett möjligt val för många som ammar.
- Beslutet är alltid individuellt och väger samman nytta och risker för både dig och barnet.
Obehandlad efterförlossningsdepression innebär också risker: för ditt välmående, din ork att ta hand om barnet och er anknytning på sikt. Att behandla dig är också att skydda barnet.
Sluta eller börja aldrig med antidepressiva på egen hand utan att rådgöra med läkare. Har du frågor, ta upp dem med barnmorska, BVC eller läkare.
3. Praktiskt och socialt stöd
Ingen medicin eller terapi kan ersätta grundläggande stöd i vardagen.
Saker som kan underlätta:
-
Praktisk hjälp hemma
Någon som lagar mat, kör en tvätt, handlar eller går en promenad med vagnen så du får duscha ifred. -
Sömnstöd
Partner som tar ett nattpass (med ersättning eller pumpad mjölk), familj som hjälper till med äldre syskon eller morgonpass för att du ska kunna vila. -
Stöd från andra föräldrar
Öppna förskolan, föräldragrupper, babycafé eller ärliga forum där andra vågar prata om psykisk ohälsa efter förlossning. -
Sätta gränser
Tacka nej till besök som tar mer än de ger, säga ifrån till personer som dömer eller skuldbelägger och våga be om den typ av hjälp du faktiskt behöver.
Det här är inte lyx. Det är en del av att återhämta sig och minskar risken att baby blues växer till postpartumdepression.
Du är inte ensam och du misslyckas inte
Bilden av spädbarnstiden är ofta mjuka filtar, små gäspningar och lyckliga föräldrar. Det du sällan ser är blöjbytet klockan fyra på morgonen när du känner dig som en främling i ditt eget liv.
Om du bara tar med dig en sak från den här texten, låt det vara detta:
- Att vara känslig, gråta mycket och känna sig överväldigad de första två veckorna kan vara normal baby blues.
- Att känna dig ihållande nedstämd, ångestfylld eller avstängd längre än så är inte något du bara ska ”stå ut med”. Det är ett tillstånd som det finns behandling för.
Postpartumdepression, efterförlossningsdepression, baby blues, postpartumångest - orden kan kännas förvirrande. Det viktiga är hur du faktiskt mår och fungerar just nu.
Om något i det här fått dig att tänka ”Det där är ju jag”, försök att:
- Berätta för någon du litar på.
- Boka tid på vårdcentralen, prata med din BVC-kontakt eller barnmorska.
- Om du har tankar på att skada dig själv eller ditt barn, ring 112 eller åk direkt till akuten.
Att söka hjälp vid postpartumdepression är ett tecken på styrka, inte svaghet. Du gör något oerhört krävande: du har burit, fött och tar hand om en liten människa. Att ta hand om din psykiska hälsa är en del av att vara den bra förälder du redan är.
Vi som utvecklare av Erby-appen frånsäger oss allt ansvar för beslut du fattar baserat på denna information, som endast tillhandahålls i allmänt informationssyfte och inte ersätter personlig medicinsk rådgivning.
