En napp kan vara en liten sak med förvånansvärt många åsikter knutna till sig. En vän säger att den räddade nätterna, en annan att den ställde till amningen. Kanske har någon i släkten varnat för tänderna, medan personalen på BB erbjuder napp i samband med ett prov.
Behöver en bebis napp? Inte nödvändigtvis. Många barn vill aldrig ha napp och mår utmärkt ändå. Men för en del familjer är en napp till bebis ett tryggt och praktiskt hjälpmedel, om den används med eftertanke. Det viktiga är inte att få varje barn att ta napp, utan att känna till napp fördelar nackdelar och välja det som passar just er.
Bebisar föds med ett starkt sugbehov. Ibland handlar det om hunger, men långt ifrån alltid. De kan också vilja suga för att komma till ro och känna trygghet. Det kallas icke-nutritivt sugande - barnet suger utan att få i sig mjölk.
En napp kan tillgodose det behovet utan att barnet behöver äta när det egentligen inte är hungrigt. Den kan underlätta vid insomning, oroliga stunder och vissa kortvariga smärtsamma situationer. Socialstyrelsen och 1177 lyfter också napp vid sömn som en möjlig del av råden för minskad risk för plötslig spädbarnsdöd.
Det betyder inte att en napp i sig förebygger plötslig spädbarnsdöd. Säker sömn bygger på flera saker: barnet ska sova på rygg, på en fast och plan sovyta och utan kuddar, täcken, gosedjur eller annat löst i sängen.
Den mest omtalade fördelen gäller sambandet mellan napp och plötslig spädbarnsdöd, SIDS. Studier har visat att barn som erbjuds napp när de ska sova har en lägre risk för plötslig spädbarnsdöd. Därför brukar rådet vara att erbjuda napp vid både dagsömn och nattning, om barnet vill ha den.
Man vet inte säkert varför det finns ett sådant samband. Det kan handla om att barnet sover lättare eller att sugandet påverkar luftvägarna positivt. För vardagen är råden enkla:
Napp ersätter aldrig andra råd om säker sömn. Lägg inte nappen tillsammans med en snuttefilt, ett gosedjur, band eller annan utrustning i barnets säng.
Vissa bebisar har ett mycket starkt behov av att suga. De kan ha ätit ordentligt, fått en torr blöja och ändå söka med munnen, vara gnälliga eller stoppa händerna i munnen. Det behöver inte betyda att de behöver mer mjölk.
Då kan nappen vara till hjälp. Den kan ge tröst mellan matningarna och göra det lättare att komma till ro i barnvagnen, bilbarnstolen eller under den där intensiva sena eftermiddagen när ingenting verkar passa. En del undrar om napp hjälper vid kolik. Den botar inte kolik, men själva sugandet kan lugna vissa barn under en skrikperiod.
Se nappen som ett av flera sätt att trösta. Närhet, bärande, vaggning, en promenad och mat när barnet visar hungertecken är minst lika viktiga.
Napp och smärtlindring kan också höra ihop vid korta ingrepp. Vid exempelvis hälssticksprov, blodprov eller vaccination kan icke-nutritivt sugande minska barnets synliga stress och hjälpa barnet att återhämta sig snabbare.
Inom vården kan napp ibland kombineras med andra lugnande åtgärder, som amning, hud mot hud-kontakt eller sockerlösning när vårdpersonal bedömer att det är lämpligt. Hemma ska du däremot aldrig doppa nappen i socker, sirap eller honung. Honung ska inte ges till barn under ett år eftersom den kan innehålla bakteriesporer som orsakar spädbarnsbotulism.
Frågan om nappar är dåliga går inte att besvara med ett enkelt ja eller nej. Riskerna finns, men de hänger ofta ihop med när nappen introduceras och hur länge barnet använder den.
För många nyblivna föräldrar är amning och napp den stora frågan. En del barn växlar utan problem mellan bröst och napp. För andra kan det bli svårare om nappen kommer in innan amningen fungerar stabilt.
I början lär sig barnet att ta ett bra tag om bröstet, suga effektivt och visa när det är hungrigt. Samtidigt byggs mjölkproduktionen upp genom att brösten töms ofta. Om nappen flera gånger gör att en amning skjuts upp kan barnet amma mer sällan, särskilt under de första veckorna.
Därför rekommenderar många barnmorskor och amningsmottagningar att vänta tills amningen har etablerats, ofta omkring 4 till 6 veckor. Tecken på att amningen fungerar väl kan vara att:
Har du ont vid amning, misstänker låg mjölkproduktion, eller går barnet upp långsamt i vikt, är det klokt att prata med BVC, barnmorskemottagning eller amningsmottagning innan du introducerar napp. Napp och bröstförvirring är inte oundvikligt, men tidpunkten kan spela roll.
En napp ska inte användas för att dra ut på tiden mellan måltiderna, särskilt inte för ett litet barn. Nyfödda äter ofta 8 till 12 gånger per dygn, ibland ännu oftare under tillväxtperioder.
Titta på barnet, inte bara på klockan. Tidiga hungertecken är att barnet rör på sig, vänder huvudet mot beröring, öppnar munnen, smackar eller för händerna till munnen. Gråt är ett senare tecken. Om barnet söker och rotar är det bättre att erbjuda mat först än att automatiskt ge nappen.
Det finns ett samband mellan nappanvändning och fler fall av mellanöreinflammation, framför allt efter ungefär sex månaders ålder. Orsaken är inte helt klarlagd, men sugandet kan påverka trycket i mellanörat och göra det lättare för vätska att samlas.
Det innebär inte att nappen måste bort samma dag barnet fyller sex månader. Däremot kan det vara klokt att börja begränsa användningen dagtid och främst spara nappen till sömn eller situationer då barnet har svårt att komma till ro.
Om barnet får öroninflammation ofta kan du ta upp napp och öroninflammation med BVC eller vårdcentralen.
Napp ger normalt inga tandproblem under spädbarnstiden. Risken ökar när barnet fortsätter att suga mycket under småbarnsåren, särskilt efter två års ålder. Långvarigt sugande kan påverka hur tänderna möts och hur gommen utvecklas.
Hur ofta och hur länge nappen används spelar stor roll. Ett barn som bara har napp en kort stund vid läggdags skiljer sig från ett barn som går med napp större delen av dagen.
Därför är det bra att börja planera för att fasa ut nappen långt innan förskoleåldern.
Det stämmer inte. Napp och bröstförvirring är mer sannolikt om nappen introduceras mycket tidigt, innan amningen fungerar, eller om den ersätter måltider som barnet behöver. När amningen är etablerad finns det inget som säger att napp automatiskt leder till kortare amning eller problem.
Tidpunkten spelar roll. Det gör också att svara på barnets signaler.
Nej. Att sluta med napp kan vara en utmaning, men vanan är tillfällig. Barn lär sig med tiden andra sätt att somna, trösta sig och hantera starka känslor. För många familjer går övergången smidigare om man börjar minska användningen gradvis mellan 6 och 12 månader.
Nej. En napp är ett redskap, inte ett betyg på ditt föräldraskap. Du kan ge närhet, amma, trösta och vara lyhörd samtidigt som du använder napp ibland. Det ena utesluter inte det andra.
Livet med en nyfödd är krävande. Om en ren napp som används på ett säkert sätt gör en jobbig biltur eller en vila lättare, är det inte ett misslyckande. Det är en praktisk lösning.
Om ni väljer att använda napp kan några enkla vanor minska riskerna och behålla fördelarna.
För barn som ammas är det ofta lämpligt att vänta tills amningen fungerar bra, vanligtvis 4 till 6 veckor. Barn som får modersmjölksersättning kan ibland börja tidigare, men barnets hungersignaler ska alltid gå först.
Erbjud gärna napp vid dagsömn och nattning om barnet tar emot den. Sätt inte tillbaka nappen gång på gång när barnet väl har somnat.
Följ dessa grundläggande råd:
Det finns ingen enda perfekt dag för att säga hej då till nappen. Ett praktiskt mål är ändå att börja minska användningen mellan 6 och 12 månader, när många barn kan börja lära sig andra sätt att komma till ro.
Börja gärna med att begränsa nappen till vila och natt. När barnet blir större kan ni bygga en annan trygg rutin: en sång, en stunds ryggklappning, en kram eller en favoritbok vid läggdags.
Försök att sluta med napp senast omkring två års ålder. Det minskar risken för förändringar i bettet och brukar göra vanan lättare att bryta. Att ta det stegvis fungerar ofta bättre än att göra avvänjningen till en kamp.
En napp är varken en mirakellösning eller något skadligt i sig. Med rätt tajming, god hygien och en plan för att fasa ut den kan den vara ett lugnande litet stöd under barnets första tid.